”Implied spaces” av Walter Jon Williams

”Med långa kliv vandrade krigaren genom öknen. Gruset knastrade under hans stadiga läderstövlar. Hans ögon var mörka, hans näsa en klinga. Han bar en fotsid dräkt, mycket dammig, och en fladdrande turban, båda lämpliga för det steniga högland han vandrade igenom. På ryggen bar han en ryggsäck med torkad mat, ett lädertält, och en hoprullad matta att sova på. […] Luften luktade damm. Växtligheten var sparsam. Himlen var molnfri och dunkel, och solen rörde sig aldrig.
Krigaren bar sitt svärd i en enkel träskida täckt med sprucket läder. Svärdet var tungt och eneggat, bredare i ytteränden än vid hjaltet. Dess namn var Tecmessa.”

Låter det snarare som en historisk roman från 1400-talets Arabien än som science fiction? Kanske det, med undantag för en liten detalj: det där om att solen aldrig rör sig. Det är inte poetiskt språk för att krigaren är trött eller uttråkad. Det är bokstavligt sant. Allt får sin förklaring vartefter – och det är en bra förklaring, och det är en SF-förklaring.
Låter det som något ni skulle vilja läsa? Gör det. Absolut. ”Implied spaces” är en mycket bra bok.
Titeln betyder ”Underförstådda rum”, för den som inte behärskar engelska. Och ju mindre man vet på förhand om handlingen, desto bättre. Det är en ren njutning hur Williams talar om mer och mer av hur världen fungerar. Språket förblir poetiskt, även efter det att huvudpersonen lämnat öknen. Som de flesta bättre SF-böcker behandlar även ”Implied spaces” den stora frågan: vad är då en människa? Med kanske en fjärdedel av boken kvar dyker nya fakta upp…

.

.

… nämligen vetenskapliga bevis för att universum är skapat, men att skaparen/skaparna aldrig avsåg att skapa några människor. Vi bara blev, underförstådda, en konsekvens de inte tänkt på och inte brytt sig om. Särskilt en person i boken reagerar mycket kraftigt: hur kunde de skapa en värld utan att bry sig om de intelligenta varelser som denna värld gav upphov till? Det hela behandlas som ett paradigmskifte i stil med när västerlandet gick över från att tro att människan var skapelsens krona till att tro att hela världen kom till av en slump: nu har vi blivit ännu mer betydelselösa! Inte bara romanpersonerna, utan även författaren, verkar vara av den åsikten. Personligen kan jag dock inte begripa varför det skulle vara värre att bli till som en oförutsedd konsekvens, än att bli till av en slump.

Annonser
Explore posts in the same categories: engelska, science fiction

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: