”Yacoubians hus” av Alaa al-Aswany
Yacoubians hus ligger i Kairo. En gång i tiden bodde där bara rika människor, men tack vare revolutioner och annat har huset börjat förslummas. Nu bor där människor av de flesta slag: överklass på glid neråt, ambitiös underklass som vill uppåt, underklass som inte har tid för annat än överlevnad… al-Aswany följer ett flertal parallella historier om människorna i huset, historier som vävs samman på ett underbart naturligt sätt av att de här människorna är grannar, de kan knappast undvika att komma i beröring med varann! Alla har sin egen bakgrund, sina egna mål och drömmar, sin egen personlighet. De flesta går det illa för. Det är ingen lycklig bok. Men al-Aswany har åtminstone den goda smaken att avsluta boken med slutscenen i den enda berättelsetråd som slutar lyckligt. Ungefär som en barockfuga i moll, som trots det slutar på ett durackord.
Och såhär lite utanför den egentliga recensionen måste jag bara förundra mig över att RSFL tillät boken att tryckas i Sverige. Den beskriver nämligen homosexualitet som en (inlärd) vana, inte som en (medfödd) läggning. Är inte det förbjudet? 
